Två korta funderingar

1) Varför måste samhället alltid vara så rationellt; eller åtminstone det politiskt planerade och gemensamma samhället? Varför kan det inte vara så att staten bygger ett stålverk i Jämtland och stödjer det ekonomiskt om man så vill? Även fast det går ekonomiskt sett minus? Under dem förutsättningarna att en klar majoritet vill ha ett stålverk där, fast det går minus, på grund av emotionella skäl så är det väl inget fel i det? Man bygger ju oftast inte en fontän i sin egen bakgård bara för att det är rationellt och inkomstbringande; man gör ju det för att det eventuellt är vackert och något man på en emotionell nivå vill ha.

2) Mill´s pläderande för yttrandefrihet är genial; men va f*n, han har ju missat en grej. Som det nu är i vissa politiska klimat, så räcker det att någon "politiker" ropar ett skäls-ord tillräckligt många gånger för de voterande till slut skall ta åt sig av detta och ändra sin ställning. Om man ska vara väldigt cynisk så känns det inte längre som att det spelar någon roll hur rationellt resonemanget är och hur välformulerade argumenten är; i det långa loppet så vinner alltid den som pekar finger och skrattar.

Eller?