Tankar kring Kosovo

Försöker fortfarande avgöra vad jag egentligen tycker angående Kosovo, och huruvidare Sverige skall erkänna denna politiska entitet eller inte. Jag har kommit så långt så att jag vet att jag tycker att det inte spelar någon roll vad jag egentligen tycker om att den kulturella grupperingen skall ha en stat eller inte. Däremot är frågan om erkännandet en annan sak.

Ett par frågor:

1.) Om realiteten är sådan att ett område befolkas av en kulturell gruppering som de facto har makten (vilket albanerna i Kosovo iofs inte besitter). Vad är det då för mening att hålla fast vid några band som inte finns?
2.) Om man då är beredd att ge kulturella rättigheter och viss kulturell autonomi till ett en viss grupp. Är det inte då så att det enda man egentligen gör är att förändra den politiska och lagmässiga relationen samtidigt som man erkänner en kulturell skillnad som alltid funnits där?
- Vad är då skillnaden, egentligen, på att ta steget och skapa två stater, och ohindrat låta de kulturella banden utbytas under vänskapliga och fredliga former.
3.) Varför ser man så tydligt att historiska relationer spelar roll i sammanhanget? Det känns som att detta bara den senaste av otaliga bråk mellan den pan-slaviska världen i öst och den västerländska i väst. Ryssland tar till exempel en sida, väst tar en annan, det känns som att sakfrågan inte ens spelat någon roll i grund och botten. Blir man inte cynisk?

Dessa frågor har väl självklara svar antar jag, i alla fall om man frågar de flesta. För mig känns det ändå som något som jag behöver fundera över för att själv kunna finna ett svar på vad jag egentligen tycker, på riktigt.