Vart går gränsen för smutspratandet och det negativa kampanjandet?

Såg för en tid sen ett HARDtalk-avsnitt där en av Obama´s rådgivare (Samantha Power) var dagens interjuvade. Intrycket man fick av henne var intellektuell och framåt; en person som verkade komplettera Obama precis där han behövde det (foreign policy).

Eftersom man på senare sett mer och mer av Obama´s mindre bra egenskaper så var det riktigt trevligt att bli återförsäkrad om att det fanns människor bakom jippot som var intellektuella och stödde upp.

Sen idag läser jag denna artiklen. Hon har alltså nu avgått. Tydligen har hon i en interjuv med en brittisk tidning kallat Hillary för ett "monster".

Detta fick mig att fundera lite kring vad som borde vara acceptabelt klimat i en kampanj som är inne i sin mest intesiva period. Monster-kommenteraren saknar här kontext över huvud taget vilket utesluter vidare laborering över detta. Dock, om vi tar ordet monster ur sin kontext och bara slänger det på Hillary; ja då måste det väl ändå vara skäl för en avgång.

Tänkte att jag vill slänga ut frågan till diskussion; vad tycker ni? Vart går gränsen och hur drar man en gräns egentligen?

Man kan ju jämföra med svensk politik; den så härliga härliga omformuleringen av grön-vänster-sammarbetet till "vänster-kartellen" av alliansen i senaste valrörelsen t.ex.! Sen kan man ju även gå tillbaka till USA för att där hitta oerhörda mängder av dessa negativa spins; några exempel är ju fransosifieringen av Kerry i förra valet och den tillhörande beskrivning av fransoser som veka etc. (främst av fox men utan klagomål från det republikanska partiet); eller årets val där man lite då och då sätter spin på att Obama skulle vara muslim (vilket också beskriver muslimer på ett negativt sätt) och vissa individer gärna trycker på hans mellannamn (Hussein) i syfte att försvaga honom i den amerikanska allmänhetens ögon.

Så återigen, vart tycker ni att gränsen går?

Kinas miltärbudget

Uttalande från amerikanska utrikesdepartementet, från Pentagon och inslag i olika medier fördömer nu Kinas ökade anslag till dess försvarsbudget, eller rättare till dess försvarsdepartements budget vilket till stor del kan skilja i hur och till vad kapitalet nyttjas.

Tydligen skall budgeten öka med 17,6 procent, enligt DN och CNN, vilket inte är så konstigt i ett land vars ekonomi växer så det knakar (upp till 10 procentenheter vissa år), där försvaret är en av de absolut största arbetsgivarna. Löner stiger ju självklart med ekonomisk utveckling.

Att sedan EU har i sina mål att öka försvarsugifterna bland medlemsländerna samt att verka för försvarsteknisk utveckling är tydligen en annan sak. Att USA ökar sin budget från långt över 400 miljarder dollar till över 600(!) miljarder dollar (en ökning väl i linje med de där 17,6 procenten) är tydligen en annan sak. Att Kina mer i undantagsfall än som regel följer sin imperialism med militär makt (vilket man inte kan säga om USA) är tydligen en annan sak.

Visst, det är inte bra att ett land som i grund och botten fortfarande är så fattigt och som fortfarande har problem med demokrati och mänskliga rättigheter inte satsar mer på att göra det bättre för gemene man. Men vänta, har inte till exempel USA också problem med hälsa och vård för allmänheten? Har inte USA också problem med mänskliga rättigheter? Har något svagt minne av att en lag som ger CIA rättigheter till viss tortyr är på väg genom det amerikanska lagstifande systemet...

Sverige erkänner Kosovo

Reinfeldt och Bildt går idag ut med att Sverige, efter möte i utrikesnämden kommer officiellt att erkänna Kosovo som en självständig stat.

Det är för tidigt, det har skett alldeles för lite offentlig diskussion och det är ett led i invanda politiska mönster som leder till frågor om Sverige och svenska politiker agerar på ett överhuvudtaget självständigt sett. Öst mot Väst; Sveriges attityd och ställningstagande i frågor som rör Öst-Väst; är väldigt bekymmersam.

Att det sen sker efter möte i en nämd som är den sista som lever kvar i de historiska svenska statssystemet, där kungen fortfarande är ständig ordförande och därmed visst inflytande, är oroväckande (och det säger jag, som övertygad rojalist).

Jag blir bara mer och mer cynisk...

Reflektioner kring primärvalsräjset hittils

Debatten i Texas blev oväntat mjäkig och lam. Blev en aning besviken faktiskt, både på Hillary (som jag hade en del förväntningar på i förväg) och Barack. HRC´s egentliga chans att ta sig in i det stora räjset, samt att ytterligare öka distansen i Texas-Ohio, var att sätta dit Barack ordentligt. Som jag ser det så tog hon dock inte chansen; hon var den bättre debattören men inte med mycket. Genom ett trött och ganska hakigt framförande gav Obama henne en i mina ögon bra möjlighet att glänsa. Nu blev det emellertid inte så; jag tänkte därför bolla lite med min syn på varför det inte blev så och vad som kommer att hända fram över.

På ett sätt är faktiskt fru Clintons kampanj den roligaste att reflektera kring; för två år sen var hon den självklara kandidaten i 2008 års val. Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”skönt med en demokrat som president igen, världen behöver lite återhämtning”. Samtidigt var jag en smula orsäker på min inställning till Hillary själv; dock så lutade jag klart åt det positiva hållet, särskilt som mina tankar om Bill var höga (dock inte tillräckligt höga för att när chansen gavs, att till ett bra pris, köpa hans tegelsten till memoar (som saknar ordentlig innehållsförteckning)).

Undra vad Hillary själv tänkte i det läget? Ju mer tiden nu fortskrider så tycker jag mig våga på en liten gissning till svaret på den frågan (så här två år efteråt). Hennes kampanj började som en kampanj ska. Att hon sen förlorade Iowa handlade helt, i min mening, om hennes personlighet (den gick helt enkelt inte hem hos väljarna när dessa, under en längre tid, fick en se henne jämte de två karismatiska herrarna Obama och Edwards). Efter denna floppiga tredjeplats i Iowa, så rullade den amerikanska mediecirkusen igång på allvar. Man kunde redan här se tendenser till det som Saturday Night Live senare valde att göra satir på; hur media verkar gilla att lysa lite extra på Obama när det går bra för honom (huruvidare så är fallet kan man diskutera, det kan ju bara bero på hans rockstar appeal eller att han helt enkelt är bättre och hence framstår som ”favorit”)

Helt plötsligt var Obama favoriten och för första gången var Hillary i underläge. En del mediaapor diskuterade faktiskt till och med i fall Hillary skulle hoppa av efter vad som väntades bli en förlust, och antagligen en ganska stor sådan, i New Hampshire. Fear not verkar dock paret Clinton ha sagt, ty än hade de trick, om man nu väljer att se det så, uppstoppade i skjortarmen (Bill är ju faktiskt ”the comeback kid”). New Hampshire vanns (som jag ser det pga. de berömda tårarna) och Hillary var åter inne i räjset på allvar.

Nu var det dock på riktigt allvar för Hillary, hon hade förmodligen väntat sig att vinna dessa stater, hennes strategi verkar ha utgått från det. Stora resurser hade lagts ner här och en stor organisation byggts upp. Det var alltså egentligen livsviktigt att åtminstonde gå ur startstriderna med ett halvbra resultat och en okränkt image av frontspringare. Så blev det som jag ser det inte. Kampanjen hade nu finsiellt en begränsad tid att vända folktrycket för att kunna skapa resurs-insuget som behövs för att vinna ett primärval av denna cirkuskaliber. Betoning verkar nu först ha lagts på att vinna många och stora delstater, alltså inklusiva Michigan och Florida. Vilka försvisso vanns, men det verkar inte ha gett det momentum som behövdes för att skapa resurs-insuget. Att Obama sen vann South Carolina stort och dessförinnan lyckats, trots förslust i röstantal, vinna flest delegater från Nevada gjorde att han uppehöll sin rockstars-status och kunde dra in mycket större summor pengar än henne och fick en fördel inför super-tisdagen, det som skulle bli avgörandet.

I mina ögon hade Barack vinsten framför sig här, men lyckades inte. Han floppade bort en tidig seger. Han hade behövt ta Californien och få bättre siffror i New York, New Jersey och Massachussets.

Hillary lånade nu sin kampanj pengar för att rädda ett redan sjunkande skepp, men vad hjälpte det när hon från början hade en strategi att starta hårt i småstaterna och vinna snabbt. Hon hade ingen organisation och tydligen inte kapaciteten att bygga den efter hand som räjset gled vidare. Det hade tydligen Barack och min gissning är att hans kampanjs strategi redan från början var inriktad på detta (skulle han ha en chans att vinna, så skulle det vara efter ett långt race; han trodde aldrig att han skulle ha en chans att slå henne redan efter småstaterna i början). Kampanjchefer byttes nu på löpande band, attack-taktiker provades från alla håll, men inget hjälpte för Hilary (det enda det gjorde som jag ser det var att kasta ljus över, för väljarna, hur långt hon var beredd att gå för att vinna och jag tycker man har sett endel obehagliga sidor av henne; vilket, om man ska tro John Stuart Mill, bara är bra).

Så, alltså, nu när slutet verkar nalkas (man skall ju aldrig säga aldrig) så kommer Baracks vinst att bero på 1.) en strategi som passade utvecklingen av räjset, 2.) en karisma som tilltalar mer i det publika ljuset och 3.) en kampanjorganisation som smällter in och anpassar sig mycket snabbare och bättre till tidens förhållande (vilkens viktigaste segerbidrag varit indragandet av enorma ekonomiska resurser).

Slutligen, för att återkomma till inledningen på denna post och tidigare poster; debatterna verkar vara Baracks stora svaghet, hon hade små chanser att påverka de avgörande faktorerna i räjset genom att krossa honom i denna deltävling. Hade hon gjort detta hade hon sänkt hans karisma avsevärt och hon hade skaffat sig ett finansiellt bättre läge. Debatten i Ohio blev i mina ögon ett tecken på att med tiden kommer Obama att kunna försvara sig mycket bättre, även inom detta fält; det enda fältet som kan vara en risk mot att demokraterna inte återkommer till pennsylvania avenue 2009.

Angående Kosovo

Ser på CNN att det tydligen är någon form av kravaller utanför den amerikanska ambassaden Belgrad. Det är väl inte första gången efter den senaste veckans storpolitiska spel; och inte förvånande om man ser till det stöd som faktiskt fanns för den nationalistiska sidan i det alldeles nyligen avslutade presidentvalet.

Det verkar vara en hel del olika faktorer som ligger bakom det här; och det ska sägas att antagligen är det människor, som i idrottsvärlden hade kallats för huliganer, som genomför de våldshandlingar som förekommer. Tecken som tyder på detta är den enorma fredliga demonstration som genomförs samtidigt. Till vilken kravallerna känns som en droppe i havet.

När man sitter och ser detta via tv:n så slår mig ändå tanken att det här sköts mycket bättre av serberna än vad som skulle ha kunnat hänt. Kosovo är ändå en historisk och kulturell vaga (ungefär som att Västra-, Östra Götaland eller gamla Svealandskapet skulle ha avträtt från Sverige). Samtidigt har Serbien, eller rättare gamla Jugoslavien, gått genom en lång period av konflikt vilket ofta leder till nationalism samt uniformitet av massan. I ljuset av detta skulle det lätt ha kunnat gått mycket mer våldsamt till. Det ser också ut som att polisen tar detta på allvar, kan tänka mig att påtryckningarna från den amerikanska sidan känns hos den Serbiska regeringen just nu.

För att summera mina reflektioner just nu: tråkigt att våldet blossar upp lite då och då men det ser än så länge ut som att det kommer att kunna kontrolleras relativt ordnat. Mycket beror på hur den amerikanska sidan reagera ju längre det lider skulle jag gissa.

Frågan om Kosova är en av de svårare just nu i den internationella politiken. Tycker att det har gått lite fort fram, men ogenomtänka beslut är väl kanske ett kännetecken för Bush-administrationen. Får hoppas att Carl Bildt får fel och att Sverige inte erkänner Kosovo så tidigt som redan i mars. Det behövs definitivt mer diskussion kring detta ämne. Som jag förstår det finns det till och med, rent praktiskt, problem med internationell rätt och ett erkännande som kan få efterverkningar för Sverige senare.

(Får eventuellt återkomma till mina åsikter kring huruvidare det är rätt att erkänna Kosovo eller inte i ett senare längre inlägg.)

Nattens debatt (Demokraternas nomineringsval)

Ser till viss del fram mot nattens debatt; det ska bli intressant att se vilken approach Hillary intar gentemot Barack. Det är väl, får man säga, nu den period inleds (vilket det iofs stått klart i nära en månad) som kommer vara avgörande för hennes kampanjs framtid (Bill sa tom. det rakt ut idag såg jag; om man nu kan ta det på allvar). Med andra ord: detta är första debatten Hillary inte har råd att vara dålig i.

Mina tankar på förhand lutar lite åt att HRC är den bättre debattören men har väl egentligen inte mycket att grunda detta på. Hon har ju faktiskt till och med varit lite illa ute under någon av de tidigare debatterna. Det måste dock också sägas att av de debatter som hittils varit, har det bara varit de där Edwards fortfarande deltog, som varit någorlunda seriösa bataljer. De senare av debatterna luktade ändå lite som någon form av samarbete mellan Edwards och Obama vilket kan ha bidragit till att Hillary "looked bad"... (detta i sin tur kan ha varit på grund av det sociologiska fenomenet att män omedvetet avbryter kvinnor i konversationer mer än andra män, särskilt när kvinnorna är underrepresenterade)

Men som sagt, för att återkomma till sak, har en magkänsla av att Hillary är i grunden den bättre debattören och att hon är riktigt exalterad nu. Vi kommer sannolikt få se en offensiv Hillary i natt. Det återstår att se om Obamas kampanj har varit effektiva i "the expectations game" (de generella förväntningarna är högre på henne); att Barack sköter sig bättre än väntat eller att en förlust inte tas så allvarligt.

0200: Svensk tid. Återkommer antagligen med fler kommentarer då.