Christian versus Islamic consveratism

I was just reading Madeleine Albrights memoirs when I got to a part were she talks about the rule of the Taliban and the development of Afghanistan after the end of the Soviet occupation. She describes in one strip the Taliban like this:

"They were cultural imperialists, determined to impose their primitive percepts upon their countrymen -and women. They deprived their citizens of basic freedoms, prevented a generation of afghan girls from attending school, and drove a significant fraction of Afghan women into clinical depression, physical breakdown, even suicide."

All, in my view, horribly true and a problem on all our consciences as long as we do not do enough to liberate all humans.

Though, this argument was later taken over by George W. Bush in 2001 after the september 11 attacks, and was used as a later reason of attack/occupation on Afghanistan. The problem comes for me when I view George W. Bush himself; a leader of the extreme American Christian conservatives. Some of their views is that homosexuals should not be allowed to marry (some even think they need therapy or to be indoctrinated in the Christian fate). Now, this is views that on a large scale retracts the rights of homosexuals and that drives them into dispare and depression.

My only point here is that if you draw the similarity's to the end; is this then not the same? Does not the conservatives criticizes their own actions?

Tankar kring Kosovo

Försöker fortfarande avgöra vad jag egentligen tycker angående Kosovo, och huruvidare Sverige skall erkänna denna politiska entitet eller inte. Jag har kommit så långt så att jag vet att jag tycker att det inte spelar någon roll vad jag egentligen tycker om att den kulturella grupperingen skall ha en stat eller inte. Däremot är frågan om erkännandet en annan sak.

Ett par frågor:

1.) Om realiteten är sådan att ett område befolkas av en kulturell gruppering som de facto har makten (vilket albanerna i Kosovo iofs inte besitter). Vad är det då för mening att hålla fast vid några band som inte finns?
2.) Om man då är beredd att ge kulturella rättigheter och viss kulturell autonomi till ett en viss grupp. Är det inte då så att det enda man egentligen gör är att förändra den politiska och lagmässiga relationen samtidigt som man erkänner en kulturell skillnad som alltid funnits där?
- Vad är då skillnaden, egentligen, på att ta steget och skapa två stater, och ohindrat låta de kulturella banden utbytas under vänskapliga och fredliga former.
3.) Varför ser man så tydligt att historiska relationer spelar roll i sammanhanget? Det känns som att detta bara den senaste av otaliga bråk mellan den pan-slaviska världen i öst och den västerländska i väst. Ryssland tar till exempel en sida, väst tar en annan, det känns som att sakfrågan inte ens spelat någon roll i grund och botten. Blir man inte cynisk?

Dessa frågor har väl självklara svar antar jag, i alla fall om man frågar de flesta. För mig känns det ändå som något som jag behöver fundera över för att själv kunna finna ett svar på vad jag egentligen tycker, på riktigt.